Att se någon lida som anhörig.

Han tar sina mediciner som är så viktiga för att överleva, och det dröjjer kanske 1 timma innan biverkningarna kommer. 
Hög puls, darrningar och skakningar, illamående och allmänt matt och utslagen. 
Dagarna är inte så mycket mer än mediciner, försöka äta något, sova och tv, sen är det natten. 
Träningen går sådär, alla in och ut på sjukhusvistelser tar ännu mer på krafterna och att repa dem så kostar det träning. 
Han förlorar muskelkraft oroväckande fort. 

Så bra dagar är det min uppgift att peppa och dra i honom :-) 
Bra dagar ska bli fysiska dagar. 
Promenader och uppetid är viktigt, någon form av pysslande engagemang eller vad som helst.
Det är oerhört rogivande att se när han pysslar med något, det kan vara kamerautrustningen, laga något eller vad som helst.
Dagar mellan behandlingar är dagar det känns som allt går åt rätt håll, att det funkar, att han läker. 

Han har sina dippar men är nästan alltid glad. Taggad och bestämd över att han skall vinna. 
Hans surfplatta går varm i soffan och planerna för framtiden har aldrigt släppt. 
Framtida boendet, äventyren, sexweekends och resmål är ständigt på tal. 
Och för att inte tala om hans inköpslistor...herregud...ingen hejd där :-) 
Han har utökad fotandet till videoproduktion och håller mitt i allt på att bygga upp en utrustning för ändamålet.

Tycker det är jättekul och jag vet att mitt liv som hemmafotomodell kommer utökas till att bli filmad med både kuk, dildosar och rafflande outfits framöver ;-) 
Så just nu är det mycket Wish, Ebay, Ali osv där vi letar outfits.
Nu är det lite BDSM-inspirerat med mycke klämmor till bröstvårtorna, spännen, piskor, skor och annat "tvingande". 
Jag ser fram emot det, även om just nu är det nära sexet mycket skönare. 
Det vårdande, kärleksfulla och intima.

Jag njuter av att se hur hans huvud fortsätter att fungera och arbeta...
...för det är extremt jobbigt att som flickvän se på när han lider. 
Jag kan göra allt praktiskt, handla, köra, dosera medicin, städa, laga mat osv...
...men jag kan inte laga honom :-/
Jag känner mig bitvis hjälplös, även om jag vet att det handlar om tid...och att vi skall vinna. 
Han hävdar bestämd att jag gör mer för honom än medicinerna, att jag är själva drivkraften i hans vilja.
Jätteskön känsla, men inte alltid tillräkligt.
Men det räcker inte, jag vill göra honom frisk...jag vill laga honom! 
Han är min kärlek, min största händelse och min bästa vän...och jag kan inte hjälpa honom så mycket som jag skulle vilja! 
Jag vill slita det onda ur hans kropp och förgöra det!!! 
Han är min, min enbart, och jag delar honom inte med någon eller något!!! 

Han känner stor skuld och får skuldkänslor när han ser mig fixa och dona här hemma, det mörks på hela honom...han hatar att inte kunna hjälpa till, att inte kunna dra sitt strå till stacken. 
Men någonstans blir det en avkoppling för mig, upptagen tid i huvudet som inte går åt till mörka tankar.

Försöker hålla min kost och träning och tycker det är viktigt att få min egentid på skönhetssalong, min tid och känslan av att få vara lite uppmärksammad, snygg, vacker och sexig.
Både jag och han vill det, vi båda närs av den känslan :-)

På kvällarna fortsätter vi se på TV under filten tillsammans, och jag visar kläder, planer, och äventyr jag hittar i paddan och han fortsätter att säga bu eller bä och frågar i sin tur om jag tror att den han hittar i sin padda blir för tight, om dom nippleclampsen gör ont eller om den dildon kan vara skön.

Hans huvud funkar, mitt huvud funkar...vi ska vinna detta. 
/M

Kommentarer

  1. Alltså det skär i mig när jag läser detta!
    Vet hur jobbigt det är när man inte kan hjälpa den man älskar!
    Om man kunde så skulle man va beredd att byta plats bara för att se den andra må bättre!
    Men ni kommer att ta er igenom detta, de e jag säker på!

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för omtanken, och ja, vi kommer göra allt för att vinna :-)

      Radera

Skicka en kommentar